Om kraften i laganda och kamratskap

”Tänk att bli lika bra som Messi. Eller att ha fotboll som sitt jobb. Vilken dröm! Men, att spela med kompisarna här på Korsavads IP är faktiskt inte heller så dumt”, kvittrar åttaåriga Frans, Youel och Hjalmar innan de skyndar tillbaka in på plan.

Det är tisdagskväll och träning för IFK Simrishamns P8-lag. Solen skiner från en klarblå himmel, det är varmt och någon skugga finns inte att få. Trots den tryckande värmen är intensiteten hög och det springs uppoffrande fram och tillbaka på konstgräsplanen.

– Ja, entusiasmen hos barnen är det sannerligen inget fel på, säger tränare Peter Jönsson med ett skratt. Det märks att de har kul när de tränar och spelar, vilket är precis så vi vill att det ska vara.

Peter är P8-lagets tränare och en av föreningens eldsjälar. Som på sin fritid tagit sig an uppgiften att leda, inspirera och träna barn och ungdomar som vill spela fotboll i IFK Simrishamn. Tillsammans med andra föräldrar bildar han kärntruppen som skapar viktiga möjligheter till en meningsfull, viktig och rolig fritidsaktivitet för bygdens unga.

– Det handlar inte bara om fotboll och teknik, förklarar han. Utan väldigt mycket om att vara i rörelse och öva motoriken i allmänhet. Och inte minst hur man beter sig i ett lag, tar hänsyn, visar respekt och är en bra kamrat.

Just kamratskap är ett av värdeorden i Simrishamnsföreningen. Både på och utanför fotbollsplanen. Så har det varit ända sedan starten för nästan precis etthundra år sedan. Ett helt sekel av träningar, matcher, vinster, förluster, loppisar och årsmöten, korvgrillning och lottförsäljning. Allt som hör föreningslivet till. Ett föreningsliv som fyller en viktig social funktion, inte bara för medlemmarna utan även för samhället i stort. Det skapar en levande landsbygd där både människor och företag ges möjligheten att blomstra. Och symbiosen som uppstår via lokala företags sponsorskap är lika vacker och viktig som en knapp hemmaseger.

Faktum är att utan sponsorerna hade IFK inte kunnat bedriva sin verksamhet i samma omfattning, vilket vore en mindre katastrof för alla de tjejer och killar i Simrishamn som förälskat sig i världens största sport. Som Frans, Hjalmar och Youel. Tre kompisar som inte skulle vilja vara utan träningarna på tisdagar och torsdagar och definitivt inte matcherna mot andra klubbar.

– Världens roligaste grej är när vi får möta andra lag, utbrister Frans vid frågan om vad som är allra roligast med fotboll.

Hjalmar, som helst står i mål, nickar leende och håller med.
Det är inte svårt att förstå vad de menar när man tittar på det glada gänget på planen, som i slutet av träningen delats upp i två lag för att spela mot varandra.

Känslan att tillhöra ett lag, kämpa som ett lag, vinna och förlora som ett lag, det är stort. Det är viktigt. Och i de tre killarnas fall, alldeles på riktigt.