Om man skulle lägga ihop vikten av alla bouleklot i världen skulle det bli ett tal så stort att man knappt orkat läsa ut alla siffror. Men det är ändå ingenting jämfört med vikten av den gemenskap som varje år skapas kring dessa vackert svarvade klot av metall. En gemenskap som betyder allt för medlemmarna i Sillboularna, Simrishamns anrika bouleförening.
Boule är en sport. En stor, internationell sport med stadgar, mästerskap, landslag, rankinglistor och eget idrottsförbund. Reglerna är många och den strategiska sidan av spelet är både sofistikerad och avancerad. Dock är grundregeln försvinnande enkel; den spelare eller det lag vars metallklot ligger närmast ”lillen” när alla tolv klot är kastade vinner.
Är det möjligtvis denna geniala enkelhet som gjort sporten så populär? Eller är det de mer komplicerade tävlingsreglerna som gör att spänningen och intresset hålls vid liv? Eller är det helt enkelt för att boule, förutom att vara en sport i ordets rätta bemärkelse, också är ett fantastiskt trevligt sätt att umgås. En social gemenskap som varar livet ut. Ja, så är det nog. Det tror åtminstone Sillboularnas ordförande, Bjarne Axelsson.
— Boulen spelar en stor och viktig roll för våra medlemmar. En social livlina för många sedan starten 1992, kan man säga. De flesta har gått i pension och utan en vettig hobby blir det lätt ensamt, vilket märktes extra tydligt under pandemin. Då var boulen en räddare i nöden.
Klockan två på eftermiddagen, varje dag, året runt, samlas Sillboularnas medlemmar för spel i centrala Simrishamn. På sommarhalvåret vid Södra Planteringen, på vintrarna strax bakom, i inomhushallen som fått smeknamnet Silltunnan. Vissa kommer med bil, andra promenerar eller cyklar och alla har de samma saker med sig; tre bouleklot i ändamålsenlig väska samt förhoppningar om välspelade matcher, bra precision i kasten och därtill en trevlig stund tillsammans med sina klubbkamrater.
Utan krusiduller görs en slumpmässig lagindelning. Elva pågar och fyra töser i åldrarna 54 till 86 delas upp i sex olika lag för spel på tre av planteringens finfina banor. Genast kör matcherna i gång och det är hög nivå på såväl spelet som engagemanget och trivselfaktorn. Det tjoas och ojas om vartannat. Ibland hamnar kloten alldeles intill lillen och då stiger jublet. Ibland diskuteras det vilket klot som verkligen är närmast och då kommer måttbandet fram.
Antalet medlemmar som dyker upp för ett par timmars träning och samkväm varierar från dag till dag – kanske en naturlig följd av att det är träning eller match sju dagar och två kvällar i veckan.
— Vissa dagar har vi ren teknikträning och då brukar vi vara fler, berättar Bjarne Axelsson. De nya har blivit riktigt duktiga, säger han och syftar på de som hittat till Södra Planteringen och boulen för bara något år sedan.
Själv har Bjarne spelat många år och har en bronspeng på SM 2015 i mixed-dubbel tillsammans med Cecilia ”Cilla” Andersson som största merit. Intresset för boule väcktes då hans far för en herrans massa år sedan tog med honom till banorna vid Suckarnas gång och det har hållit i sig ända sedan dess. Idag kan han inte tänka sig ett liv utan boulen.
— Kom igen nu Arne! ropar någon plötsligt. Nu har du chansen!
Arne, som har möjlighet att plocka hem en ”femma” till sitt lag kastar sitt sista klot samtidigt som det går ett lätt sus genom publiken, alltså matchens övriga spelare.
— Äsch! För mycket press, säger Arne med ett skratt när han med en hårsmån missar det tänkta slaget. Skrattet smittar av sig på övriga.
Det råder en uppsluppen och trivsam stämning både på och utanför banorna. När dagens tre första matcher spelats färdigt är det dags för fikapaus, en aktivitet minst lika viktig som själva boulespelandet. Kaffe, kaka, lottdragning och fler skratt. Blandat med planeringssnack inför helgens stundande tävling i Kristianstad. En resa som anmälda spelare ska göra tillsammans, i en chartrad buss, framordnad av en av klubbens sponsorer.
— Vi är så glada för våra sponsorer, konstateras det runt om i bänkarna. De är verkligen viktiga för att kunna hålla i gång verksamheten.
Ja, sponsring hjälper sannerligen till att hålla bygden mer levande, vilket i sin tur gynnar det lokala näringslivet. En sanning lika vacker som tolv skimrande bouleklot på en välkrattad grusbana. Inramad av spontana, härliga skratt från alla glada Sillboulare.
