Ådalsvägen kallades Postgatan
När Vitaby stationssamhälle blev till och järnvägen började trafikeras med både persontåg och godståg, blev byn en knutpunkt för bygden. 1902 fick Vitaby en poststation och postgången mellan Vitaby och kustbyarna Vitemölle och Kivik startade. Vid denna tid drevs postkontoret av järnvägen, men skildes från denna på 1920-talet. Under 1930-talet låg det lilla postkontoret längs byavägen, mitt emot Lisa Jonssons sybehörsaffär på hörnan mot Pilos väg med postföreståndare Beda Vestor.
På en tvärgata till landsvägen som löper genom Vitaby, strax efter Lanthandeln till vänster, ligger Ådalsgatan. Under 1940-talet var även det en gata full av liv och rörelse och verksamheter och när Postkontoret flyttade en bit ner på Ådalsgatan, ungefär i mitten av seklet, kom den att i folkmun kallas Postgatan. Då hette postmästaren Agnes Andersson och hon körde med sin postkärra, med två stora hjul, ner till järnvägsstationen för att hämta och lämna post ett par gånger varje dag. Postmannen Larsson tog hand om postutdelningen ute ”på bygden”, medan byborna fick hämta sin post i postfack hos Agnes. Det fanns drygt 100 postfack i ena delen av postkontoret och hade man ett annat ärende än posthämtning, så fick man gå in till Agnes som hanterade kassa och paketutlämning. Under överinseende av Agnes hundar, som brukade ligga och spana under halvdörren vid paketutlämningen.
Det sägs att Agnes fick köpa in sina pennor till postkontoret själv.
Postkontoret i Vitaby drogs in den 1 maj 1982 och därefter hade lanthandeln ett så kallat entreprenadpostkontor under en tid.
Vitaby var också tidiga med att få en telegrafstation – 1905 – och under 1930-talet var det Edit Danielsson som manövrerade och hade full koll på kommunikationen på Vitaby Telegrafstation, som kopplades manuellt tills fram på 1950-talet.
© 2024. Österlens Kraft AB