Måns Pers Torg i Vitaby

HEADER-torget

Måns Pers Torg

När det lilla stationssamhället planerades och växte fram vid förra sekelskiftet, så inspirerades arkitekterna av de raka gatorna i New York man sett på kolorerade vykort, som skickats över Atlanten från dåtidens nybyggare. Det skulle bli en modern by och man skulle ha ett stort torg mitt i byn. Med grönyta i mitten på den stora fyrkanten och paradträd som kantade de raka gatorna omkring. Måns Perssons gård Grevlunda 18, det s k Drejarstället, brann ner och blev platsen för järnvägsstationen och på åkrarna runt gården växte byn fram. Måns var i allra högsta grad involverad i skapandet av Vitaby och skänkte också hälften av den mark där torget – Måns Pers Torg – nu ligger. Resterande delen av torgområdet stod Vitaby landskommun för.

Måns Pers Torg skulle fungera som byns centrum och det var också här som Vitaby Marknad gick av stapeln för första gången 1910 – även om det man då fått tillstånd för kallades ”stortorgdagar”. Runt torget byggdes naturligt flera verksamheter upp och likaledes på de gator som sträckte sig ut från torget och ner mot stationen och landsvägen söderut.

Under slutet av 1930-talet var det liv och rörelse på Måns Pers Torg, inte bara när det var Vitaby Marknad eller när kosackerna gästspelade med hästar och elduppvisning.  

Vid torget låg byns första biograf. Huset med biografen ägdes av familjen Ahlgren och barnen Olga och Allan sålde och tog emot biografbiljetterna när det var matiné. Mitt emot biografen fanns ett slakteri som drevs av Axel Olsson och i huset bredvid bodde föreståndaren för Vitabyortens Elektriska Energiförening – Tore Petersson. 

Vid torget, mot Pilos väg, fanns P. A. Bengtssons skrädderi och en bit därifrån fanns Malmqvists damskrädderi, med husgaveln mot torget. Längre bort vid Pilos väg låg Berntssons köttaffär och längs gatan fanns bland annat skomakeri där man kunde köpa sina trätofflor, frisör och Kristells lastbilsåkeri. Kristell körde både mjölkskjuts och slaktbil och under somrarna satte han bänkar på flaket och gjorde om lastbilen till utflyktsbuss för hågade resenärer. Längre ner på gatan bodde målaren och begravningsentrepenören Nilsson, som målade kistorna efter kundens önskemål.

Vid andra sidan, uppe vid torget, fanns Oskar Jeppsons lemonadbryggeri och det populära Hedenskogs Café, som drevs av två kvinnor varav den ena – Hilma Hedenskog (1875-1952) – satt som enda kvinna i Vitaby kommunfullmäktige för socialisterna från år 1923.

Några år senare, under efterkrigstiden när bilarna började bli lite vanligare, öppnade Agne Sundgren en bilverkstad på vägen ner mot Järnvägshotellet och den verksamheten flyttade sedan upp på torget med den nye ägaren Hilding Widén, som hade öppet alla dagar i veckan tills långt fram på 1970-talet. Därefter var han ledig på helgerna, men hade sin verkstad öppen in på 80-talet. Det sägs att han tog betalt per timme och då betydligt fler timmar än vad bilen varit där – men att det var låg timpeng, så det blev billigt ändå.

Så länge järnvägen var igång och stannade i Vitaby – fram till Nyårsafton 1971 – var Vitaby en blomstrande handelsby, med flera åkare, frisörer, bryggare, blomsteraffärer, färgaffär, postkontor, flera banker, fyra livsmedelsaffärer, slaktare, charketurieaffär, caféer, kiosker, nöjesplatser och mycket mer. Inte bara kring torget, utan i hela byn. 

Men torget var under hela denna tid byns medelpunkt (tillsammans med järnvägsstationen och hotellet), med sin stora grönyta och sina vackra paradträd. 1974 uppgick Vitaby uppgick i Simrishamns Kommun och en ny stadsplanering som även innefattade Vitaby genomfördes.  Men redan tidigare hade torget asfalterats och fungerar nu som parkeringsplats

Österlens Kraft AB

Scroll to Top