Det var i slutet av 1800-talet som järnvägen började dras fram över Österlen och utöka den skånska tågtrafiken med sträckan Brösarp-Ystad. Man beslutade att en station skulle byggas någonstans i närheten av Grevlunda, men beslutet för den exakta platsen dröjde.Det var i slutet av 1800-talet som järnvägen började dras fram över Österlen och utöka den skånska tågtrafiken med sträckan Brösarp-Ystad. Man beslutade att en station skulle byggas någonstans i närheten av Grevlunda, men beslutet för den exakta platsen dröjde. När ödet grep in och gården på fastigheten Grevlunda nr 18, den s k Drejargården, som låg ungefär där Lanthandelsbyggnaden ligger idag, brann ner, beslutade man att stationen skulle ligga på fastighetens mark och arbetet med järnvägsutbyggnaden tog fart.
Den 18 september 1901 stannade det allra första ångtåget vid Vitaby järnvägsstation, som då stod nybyggd, nymålad och förberedd med såväl godshantering, väntsal och biljettförsäljning för persontrafik längs den nya järnvägssträckan Brösarp-Ystad. Det var också den definitiva starten på det nya lilla stationssamhället Vitaby.
Järnvägsstationen blev en naturlig samlingsplats i det nya, växande lilla samhället, där nya affärsmöjligheter växte fram för handlare, hantverkare…och konduktörerna. Det berättas om de båda konduktörerna Wester och Lustig, båda bördiga från Ystad, som passade på att sälja sill från bagagefinkan på tåget vid stationerna. Så småningom förbjöd järnvägsbolaget denna affärsidé, varpå Lustig slutade som konduktör och blev fiskhandlare istället och Wester blev stins i Vitaby. Wester blev känd i byn som en rådig man, engagerad i såväl politiken, som liberal, som i byns angelägenheter – vare sig det gällde insamlingar till nödlidande i Norrland, dansbanan eller startandet av Sparbanken i Vitaby.
Dock talas det om två incidenter som väckte uppmärksamhet bland byns invånare: Den ena händelsen inträffade när någon glömt en stoppsko (bromsanordning) på järnvägsrälsen varpå tåget välte. I tidningsrubriken stod det: ”Stinsen välte tåget i järnvägsgropen”. Den andra omtalade händelsen var när Hjalmar Branting och Nils Edén bildade en koalitionsregering 1917 och Wester i samma veva misslyckats med en toning av det välansade skägget, som vid detta tillfälle blev knallrött och orsakade många gliringar och kommentarer från den starka socialdemokratiska falangen i Vitaby.
Även sjömännen som kommit med skepp som ankrat för vintern i någon av kusthamnarna var vid denna tid en vanlig syn kring Vitaby Järnvägsstation. Inte minst för att ölhallen på bottenvåningen av Järnvägshotellet (Hvitaby Jernvägshotell) var ett populärt besöksmål.
Andra tillfällen när det var lite extra liv och rörelse kring järnvägsstationen var när det var Vitaby Marknad och Kiviks Marknad. Då anlände karuseller och marknadsfolk via järnvägen och lockade byns ungdomar att beskåda detta spännande.
1929 hamnade YBJ (Ystads stad, Ystad-Eslövs Jernväg och aktieägarna i kommunerna som låg längs järnvägssträckan) i ekonomiskt trångmål och var i det närmaste konkursmässiga. Då togs ansvaret över av Ystad och togs över Ystad-Eslövs Jernväg, för att senare – 1941 – övergå i Statens Järnvägars regi, som efterhand trafikerade sträckan med rälsbussar.
1956 byggdes stationshuset om. Tågexpeditionen blev resgodsutrymme, väntsalen blev mindre och en ny expedition inrättades i en del av gamla väntsalen och i det som tidigare varit godsavdelningen. Det är så järnvägsstationen är bevarad idag.
Nyårsafton 1971 lämnade det sista SJ-tåget Brösarps station för färd mot Ystad, medan godstrafiken fortsatte ett par år till.
Museiföreningen Skånska Järnvägar startade sin verksamhet för bevarandet av järnvägssträckan Brösarp-St Olof redan sommaren 1971, då man började köra ånglok och museitågtrafik på sträckan – en fortfarande mycket uppskattad upplevelse för den som besöker Österlen idag. Resan tar ca 1,5 timme och mer information finns att hitta på
www.skanskajarnvagar.se
© 2024. Österlens Kraft AB